Tre dagsfärska foton

Tre dagsfärska foton som lockar till ett nytt kraftfullare objektiv.

Approach...

- Om vi nu ska berätta om dig - om oss - genom åren, så behöver vi en handlingsplan.
- Mmm... plocka russinen ur kakan...
- Inte bara det. Vad hindrar att vi bakar kakan efter modifierat recept? Work in progress. You know.
- Kaka och kaka. Jag förslår ett fat muffins av olika slag.
- Cupcakes?
- Absolut! En god berättelse blir inte sämre av att piffas upp.
- Deal?

 

- Köper vi det?

 

 

- Men du. apropå approach, visst kan man säga att vi idag lever i ett manssamhälle med feministisk approach här i Sverige?

- Rätt beslöjat, menar ni?

- Typ...

 

- Vi håller med där.



 

 

Att bara vara...

- Snön får yra utanför fönstret bäst den vill. Oemotsagd.
- Japp! Idag ska vi bara vara.
- Läsa lite om vi får lust. Äta stekt torsk med stuvad spenat till lunch. Vi älskar spenat. Semla.
- Strosa i minnenas arkiv...
- ...kanske skriva något om längre tillbaka. Bara för vårt eget höga nöjes skull.
- Japp! Utan pretentioner.
- Vi har läst "Att berätta sig själv" av Merete Mazzarella.
- Vi gillar henne skarpt.
- I den ges tips, infallsvinklar och råd hur man kan gå tillväga om man vill sätta sig själv på pränt.
- Också som amatör.
- Men hallå! Vem är amatör i sitt eget liv!?
- Alla barn i början...
- ...aldrig blir man riktigt vuxen...
- ...människans eviga dilemma.
- Jaja, men idag skulle vi inte förnumstiga oss utan bara vara.
- Japp! Back to business.

Det här är en bild av en gravkulle från äldre järnåldern, förhistorisk tid.

Men inte bara det, det är skidbacken på gården där jag bodde från jag var 5 år till och med året jag tog studenten. På ena sidan i det närmaste en tvärbrant backe, ett fåtal sekunder lång, på den andra en planande sluttning i en hage. I skidbackens slut byggde gårdens grabbar ett hopp att mäta modet i, till priset av ett och annat skrytblåmärke.
   Rakt in mellan träden i bilden fanns ett tämligen ruckligt trefamiljshus, en kvarn och i bakgrunden en lada. Kvar finns kvarnstugan som skymtar bland träd och buskar till vänster om bautastenen. Där bodde min mormor och morfar. Mjölnaren. Idag står stugan tom sen något tiotal år och stadens bebyggelse kryper närmare och närmare.

 

Som stöd för minnet kan man utgå från ett foto, råder MM.

 

Och här är jag (toppluvan är gul), storasyster och kusin H fotade med kvarnen i bakgrunden. Kanske en höstdag - kanske en vårdag. Efter regnet. Eller mellan skurar. På den tiden då det fortfarande fanns bönder som körde säd med häst och vagn till kvarnen för malning. Första halvan av 50-talet.

 

Jag minns inte just den dagen bilden visar men minns det värsta åskväder jag någonsin varit med om. Vattenpölarna på kvarnbacken efteråt. Ozondoften i luften. Och vi ungar som sprang runt och beskådade blixtens härjningar. Lärkträdet som blivit tändsticksved. Snickarverkstaden som fått sig en smäll. Gropar i allén. Trasiga elledningar.

(Vem hade inte varit ett dugg rädd? Vem hade inte varit med om något ännu värre?)

 



Men det var inte ett blixtnedslag som ändade kvarnens dagar. Den blev ett övningsobjekt för brandkåren.

 

 



forts följer...

Make Earth flat again...

 



- Är Trump en utomjording?
- Näe... gubbar från Mars är gröna.
- Vi tänkte på Saturnus. Du vet - glorian. Han har ju aldrig fel.
- Som en ängel?
- En ängel är han väl ändå inte!!!
- En frälsare?
- Du menar en frifräsare? Tveksamt, tycker vi.
- Frigid?
- Tror du!?! Alternativ fakta?
- Har ingen aning.
- Men mänsklig - väl...
- En människa, ja.
- Som alla andra?
- Typ...
- Japp, många typer finns det.

Jag och eminenserna...

Ni som kikade in

 

 

och följde min förra blogg "Jag, mina grå

eminenser och våra förnumstigheter"

känner dom redan, de där tjattrarna

som bor i min Hippocampus och

allt vad de olika bosättningarna heter

däruppe på loftet.

Lika gamla som oss mänskor och 

alltmer i forskarnas centrum. 

 

- Säg att det inte är arkeologerna som gräver, så ingen får det om bakfoten.

- Men ge er!

- Du kan väl i alla fall säga att vi har halmtak. Grånat och väldigt tunt. Spikrakt! Vi har faktiskt alltid önskat oss ett tjockt med självfall.

 

- Här bor vi!

 

 - Men hörni, vi ska åt mitt håll!

 

Japp! så håller dom på hela tiden.

Tjatter tjatter

Från bittida till långt in på kvällskvisten.

I morse, eller snarare okristligt tidigt,

strax efter fyra:

 

- Vakna!

- Inte nu!

- Men vakna då!

- Sen!

- Nej! Nu! Annars glömmer du!

- Glömmer!??

- Att köpa bredare maskeringstejp, också.

- Det har jag skrivit på listan!

- Det har du väl inte!

- Det har jag väl visst! Kolla själva!

- Kan vi inte fika med ostmacka före frukost nu när vi ändå är vakna.

- Jag går upp i vikt.

- Det gör du väl inte! Det är ju för att du tar två bullar i stället för en frukt till eftermiddagsfikat.

- Frukten var slut...

- Vi vill sitta i soffan och se solen gå upp medan vi fikar. Vi älskar våran balkongsoluppgång! Vi vill ha Grevé - inte Edamer.

- Vi måste äta upp Edamern först.

- Men vi vill ju bara smaka. Tre skivor!

 

 

Osv.

osv.

osv.

 

- Vi vill gå ut!

- Vi väntar lite...

- Nu! Vi vill kolla om den där ljusa gräsanden är kvar!

- Men först ska jag bara...

- Nu!

 

 

osv.

osv.

osv.



 



Än dröjer det...

Än dröjer det några veckor innan

grabbarna Svan och Trana mäter sina
krafter i jakten på en skönhet

att leva livet med

 

- Och jag som redan valt! 

 

- Men ge er! Tre mot en!? Jag är väl ingen hackkyckling heller!

 

 

att flyga tandem med

- Det visste ju vi hela tiden, långt före vetenskaparna,

att en del av oss inte lever hela livet tillsammans.

Att vi kanske separerar precis som en del

av dom och hittar en ny partner.

 

 

eller jazza loss i sköna moves

- Vänster

 

- Höger

 

- Vänster igen

 

- Höger igen 

och hopp!

 

 

Nej! Inte ens en härdig tussilago

har tittat fram genom gruset.

 

 

Inga blåsippor prunkar i backen!

 

 

Men snart så!

Så står de där, flyttfåglarna,

och berättar om vinterns äventyr

för varandra.

- Jag vet inte vad jag ska säga om maten

där borta. Men lite snålt tilltaget,

tycker jag nog.

 

 

Läääääängtar!

 



I huvudet...

När jag vid ett tillfälle la ut bilden på den femhövdade tranan i en fb-grupp var en av kommentarerna att den måste ha skapats i Photoshop eftersom det inte finns tranor med fem huvuden. Jag svarade att jag bara använder det program för bildhantering som medföljer kameran; att det inte är avancerat nog att manipulera med.
Så då påstår du att det finns femhövdade tranor, kom svaret.
Nej, svarade jag (drev mänskan med mig!?), det är en delförstoring av ett större foto på betande tranor. En slumpens bild från den plats där jag befann mig just då. Jag såg den först när jag gick igenom bilderna. Ett hundratal av hundratals tranor.
Så nej, om nu någon skulle undra, att bidra med "alternativa fakta" är inte tanken med bloggen.
Men några absoluta sanningar vill jag inte heller göra anspråk på - om nu sådana finnas...