Dammen, 6 april...

Det var varken fredag eller måndag igår då jag hade planerat nästa besök vid dammen, utan bara torsdag. Sol från molnfri himmel och spått en regnfri dag, så perfekt på alla sätt för en sväng förbi dammen och översvämningen och se om något nytt fanns att skåda.

Morgonpigg som jag är skrapade jag nattfrosten från bilrutorna strax efter klockan sex och drog iväg i sakta mak. Åt min andrafrukost vid en spegelblank sjö. Också bokstavligen en räkmacka. Fågelkvitter, småkallt och bländande vackert.

 

(Blev bara en mobilbild därifrån som morgonhälsning till en god vän.)

 

Ser rådjur så gott som varje gång jag är på fototur.

Här är ett par av dagens.

 

Och här ett av några tranpar på gärdena längs

vägen till översvämningen.

 

Vid översvämningen inget nytt trodde jag

tills jag gick igenom bilderna.

Det jag på håll trodde var gräsänder som jag tidigare sett

visade sig vara krickor, vår minsta and. Hanar.

 

Och med honor.

 

Skrattmås.

 

Och överflygande rovfågel. Vilken??

För okunnig och otränat öga för att veta/gissa.

(Tittar på näbben och tänker Korp, men DET borde jag väl ha sett...)

 

###

 

Framme vid dammen kan jag på håll se

att där simmar två sångsvanar!

 

För att stanna eller bara mellanlandat återstår att se.

 

Knipparet (samma par som i måndags?)

simmar lugnt tillsammans. Dyker och äter.

Hanen kommer att lämna honan som själv tar hand om

ungarna. Som ordningen är i knipornas värld.

 

En ensam rörhöna håller sig intill vassruggarna

 

Och längs dammens bortre sida simmar ett gräsandspar

stillsamt. Eller håller sig intill kanten.

 

Räknar till tre sothönor. Och det är definitivt en för mycket

tycks en (hane) av dem anse. Och gör rejäla utfall

på sothönors vis.



 

 

 

Blir alla kvar i dammen och får varsin kull finns onekligen risk för sötchock framöver. Men jag tror det är att hoppas på för mycket.

Kan ens dammen hålla alla med mat?? Men naturen har ju sin egen ordning. Rovfåglar, mm.